Nu på morgonen så flyttade min son, mitt äldsta barn, hemifrån och det känns så ledsamt. Visst är det dags att han skaffar eget, han är ju så pass gammal, och han har en flickvän som han flyttar ihop med. Men ändå… Första barnet, första barnet som flyttar. Det kommer att bli så tomt! Det är ingen flytt på smått vis heller, han flyttar 50 mil härifrån så det är ju inte nästgårds. Jag saknar honom, hans skratt, våra bråk, och när vi blir vänner igen för vi är så lika han och jag. Faktum är att han är inte bara min son, han är också en riktig god vän. Trots allt så är jag stolt. Jag tycker att jag har lyckats som mamma. Han är mycket omtänksam, har bra kontroll över sitt liv, är ärlig och tar ansvar. Han har kunnat tagit hand om sin tvätt sedan han var 12 år, diskat, lagat mat, städat och kommer att kunna ta sina kliv hemifrån utan några svårigheter (får vi hoppas i alla fall). Varför känner jag då sådan sorg? Inte vill jag ha honom drällande runt mig i flera år, tvärtom, han är mogen för att flytta och han SKA ut och pröva sina vingar. Jag tror att jag känner så här för att en ny fas har trätt in i mitt liv. Sedan är det så definitivt. Mitt äldsta barn, min förstfödde, mitt älskade barn. Tänk – han har fått en egen familj… =)

Över 100 nya besökare från i går. Loggen stannade på 602 unika och jag tror knappast att det här är sant, men det är det. Jag satt och roade mig med att kika i loggen och upptäckte att under 9 minuter så besökte 23 nya träffar sidan, fortsätter det på här viset sticker utrymmet för min besökskvot iväg så det bara sjunger om det.

House Md – en man med attityd

Läs vidare »

Jag har upptäckt att min besöksfrekvens drastiskt har ökat de senaste veckorna (vilket givetvis har varit påfrestande på webbhotellets server – aja). Dock är det kul – för mig. Jag ser i mina Google-loggar (Google Analytics) att det är många som återkommer, men det som förvånar är hur stadigt frekvensen har ökat när det gäller nya som har hittat hit till kaxigt.com. Bara från i går till idag är det ca 150 stycken!!! Det är webbguiderna som till 95% har fått träffar så troligtvis börjar folk att få upp ögonen för siten, och det är egentligen rätt förvånansvärt eftersom jag knappast har ansträngt mig för att marknadsföra den.

Jag har fått beröm och det är jag naturligtvis stolt över – främst för att guiderna är lättföreståeliga och grundläggande. Min tanke med dem var att de skulle vara det. Att jag fokuserar på webbstandard, xhtml och css bidrar givetvis också eftersom det inte verkar mindre än att just webbstandard och xhtml verkligen börjar att få genomslagskraft – äntligen vill jag tillägga.

Läs vidare »

Jag har just sett en av mina absoluta favoritfilmer – nämligen Serendipity, eller Om ödet får bestämma som den heter på svenska. För vilken gång i ordningen jag ser filmen vet jag inte men jag blir alltid lika fylld av känslor. Filmen är helt underbar, inte bara för att det är en romantisk film utan för att det finns ett underliggande budskap som jag känner fascination för. Det är kittlande – tänk om det finns ett öde som styr våra liv? Tänk om vi alla får olika tecken men väljer att blunda för dem för att vi inte tror på det? Är vi så styrda av logik och rationalitet idag att intuition och en tro på ödet enbart existerar i fantasin? Fundera då över hur mycket vi kan ha missat i våra liv. Dean Kansky – vän till Jonathan Trager (John Cusack) – säger något intressant i filmen:

Dean: You know the Greeks didn’t write obituaries. They only asked one question after a man died: “Did he have passion?”.

Läs vidare »