Serendipity

Serendipity Jag har just sett en av mina absoluta favoritfilmer – nämligen Serendipity, eller Om ödet får bestämma som den heter på svenska. För vilken gång i ordningen jag ser filmen vet jag inte men jag blir alltid lika fylld av känslor. Filmen är helt underbar, inte bara för att det är en romantisk film utan för att det finns ett underliggande budskap som jag känner fascination för. Det är kittlande – tänk om det finns ett öde som styr våra liv? Tänk om vi alla får olika tecken men väljer att blunda för dem för att vi inte tror på det? Är vi så styrda av logik och rationalitet idag att intuition och en tro på ödet enbart existerar i fantasin? Fundera då över hur mycket vi kan ha missat i våra liv. Dean Kansky – vän till Jonathan Trager (John Cusack) – säger något intressant i filmen:

Dean: You know the Greeks didn’t write obituaries. They only asked one question after a man died: “Did he have passion?”.

I Antiken frågade grekerna när någon hade dött om denna haft Patos – det vill säga bejakat sina känslor – för det var uppenbarligen viktigt. Vi har kanske något att lära av det.

Serendipity handlar om ödet och att just bejaka känslor även om det vid en första anblick verkar helt tokigt. Det är jul i New York. Sara (Kate Beckinsale) och Jonathan hamnar vid samma köpdisk inne på Bloomingdale’s. De ska köpa ett par vinterhandskar till sina respektive, problemet är att det bara finns ett par kvar. De börjar diskutera vem som ska få köpa dem då en man plötsligt dyker upp och tar vantarna så de hittar snabbt på en historia bara för att mannen ska lämna vantarna och gå därifrån. Både Sara och Jonathan upptäcker vilken samstämmighet som genast uppstår mellan dem. Man riktigt ser hur tid och rum börjar att röra sig på något underligt vis, som om ett stort maskineri börjar att ticka. Jonathan blir förvånad över sin reaktion men känner samtidigt hur detta maskineri har startat något inom honom – han kan bara inte sätta fingret på vad det är. Desperat försöker han dra ut på tiden då han inte kan släppa ögonblicket – Sara känner samma sak.

Jonathan: Let’s go do something.
Sara: Alright, what d’ya wanna do?
Jonathan: I don’t care.
Sara: Alright, come on.

Serendipity De beger sig till ett café – Serendipity – och dricker en glassdrink.

Jonathan: This is the ultimate blend to drink. How’d you find this place?
Sara: I first came in because of the name: Serendipity. It’s one of my favorite words.
Jonathan: It is? Why?
Sara: It’s such a nice sounding word for what it means: a fortunate accident.

Jonathan vill ha en fortsättning men Sara är mer försiktig, hon menar att om de verkligen är ämnade för varandra så kommer ödet att föra dem samman. Hon skapar situationer för att utmana ödet för innerst inne vill även hon ha fortsättning, dock vill ödet annorlunda.

Jonathan: So are you gonna meet your boyfriend now or what?
Sara: No, I think he’s out probably doing what you’re doing.
Jonathan: Getting a crush on somebody else’s girlfriend? No, I’m sorry, I just meant I had a really nice time. You know, maybe you should give me your phone number. Just in case.
Sara: In case of what?
Jonathan: In case of life. I just had a really great time and for all we know I wouldn’t be able to find you again.
Sara: Well, if we’re meant to meet again, we’ll meet again. it’s just not the right time now.
Jonathan: Maybe we’re supposed to meet on British time and we’re five hours too early.

De är så nära att uppfylla deras önskningar men hur det än är som kommer det alltid något i vägen i sista stund. Jonathan skriver sitt namn och telefonnummer på en sedel som Sara genast går och handlar för. Hon menar att om hon får tillbaka sedeln (någon gång) så är de menade för varandra. Sara å sin sida skriver sitt namn och telefonnummer i boken Love in The Time of Cholera och säger att hon ska lämna in den på ett antikvariat någonstans, han får bara inte vilket eller var så han kan hitta den. Ödet ska sköta allt utan någon inblandning av dem. De åker skridskor samtidigt som de försöker få veta så mycket som de kan om varandra. När de slutligen skiljs åt känner Jonathan som om han har förlorat något stort, något han aldrig kommer att finna igen, och Sara känner samma sak.

Fem år senare ska Jonathan gifta sig och bröllopet ska gå av stapeln på Waldorf Astoria i New York. Dagen innan den stora dagen berättar han för sin vän Dean om hur han egentligen känner, att han fem år tidigare träffat en kvinna under några få timmar men som gjort ett sådant outplånligt intryck på honom att han aldrig kunnat glömma henne. Nu börjar en febril jakt på att finna henne och boken som hon skrivit sitt telefonnummer i. De avverkade i princip alla antikvariat i staden utan resultat då Jonathan oväntat får napp. De lyckas att spåra hennes kontonummer, och genom att följa olika ledtrådar hittar de hennes senaste adress. Vad Jonathan inte vet är att Sara har flyttat till Californien och att hon också ska gifta sig men erfar exakt samma känslor som honom. Hon har aldrig glömt Jonathan och beslutar sig för att skjuta på sitt bröllop en vecka för att åka till New York. Sara bjuder med sin bästa väninna som har en New Age-affär och i taxin till hotellet i New York berättar hon den verkliga orsaken till resan.

serendipity De tar in på Waldorf Astoria och möter en grupp människor vid hissen. Det är Jonathans blivande fru med sin familj, ironiskt nog visar det sig att hennes väninna känner henne. De ska ha den sista repetitionen inför bröllopet. Sara lämnar sin väninna med Jonathans fästmö strax innan Jonathan själv dyker upp.

Efter repetitionen vill Halley (Jonathans fästmö) tala med honom. Hon känner att något är fel och ber honom släppa alla tvivel. Halley ger honom ett paket och han blir förvånad. Det var den traditionella gåvan till brudgummen, som Jonathan totalt glömt bort eftersom alla hans tankar kretsade kring Sara. Han öppnar sakta paketet, och blir sedan stum. Inuti ligger en bok, en bok vars titel han hade sökt efter i alla New Yorks antikvariat. Love in The Time of Cholera. Man ser hur han tungt drar efter andan och det går inte att missta sig på hans stormande känslor. Han tvekar en blixtrande sekund, men öppnar sedan boken med darrande fingrar. Att se Jonathans smärta som han försökte att dölja där och då gav mig formligen gåshud över hela kroppen. Det var boken som Sara hade skrivit i. Att få en gåva från sin blivande fru när det kunde vara nyckeln till att finna hans livs kärlek är ett ödes ironi.

Lite senare kommer Dean för att hämta Jonathan – de ska ha svensexa – men han upptäcker omgående hur tagen Jonathan är och vill veta vad som har hänt. Jonathan kan inte svara, han är stum. Sinnesrörelsen gör så hans röst inte längre bär.

Dean: What’s wrong? You all right?
Jonathan: Her name’s Sara Thomas.
[Jonathan ger Dean boken]
Dean: How?
Jonathan: Halley gave it to me as a wedding present.

Dean som arbetar på en tidning tar omedelbart kommandot. Han ringer upp tidningsredaktionen och får hennes adress. Det är sent på kvällen men det hindrar dem ändå inte att ta ett flyg till Californien. Jonathan vet nu också att han inte kan att gifta sig – det enda som existerar i hans sinne är att finna Sara. När de kommer till hennes hus smyger de fram, fast synen de möter hade de väl inte förväntat sig. De ser ett par i en intim situation och luften går ur Jonathan.

Serendipity Sara beslutar sig dagen därpå att åka hem, fast när hon sitter i planet upptäcker hon att hon har fått med sig vänninans plånbok. Hon betalar för att få ett par hörlurar när något fångar hennes intresse. På en av sedlarna som hon givit flygvärdinnan ser hon att någon har skrivit något med en röd färg. Det var Jonathans telefonnummer. Hon springer ur planet, åker tillbaka till hotellet, och tar sedan en taxi hem till honom. Där får hon veta att han ska gifta sig samma dag, och troligen redan är gift. Förtvivlad åker hon tillbaka och springer in i bröllopssalen – som är tom. Återigen spelade ödet henne ett elakt spratt, och återigen känner hon vanmakten som sliter henne itu. Planlöst vandrar hon omkring i staden tills det mörknar, och inte förrän då upptäcker hon att hon har hamnat vid skridskobanan…

Jag rekommenderar verkligen denna film. Det är en “må bra” film som trots all smärta är fylld av hopp och kärlek. Lyssna på klippet från youtube – lyssna på texten – och se ett urval från denna underbara film.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=mARCRguuCrk[/youtube]

Liknande poster:

2 Comments Add yours

  1. Hehe, jag såg rubriken “Serendipity” och tänkte på en riktigt trevlig whisky.
    http://www.whiskyguiden.se/Islay/Serendepity.html

  2. Catrine says:

    JA! Den är en av mina absoluta favoriter och Soundtracket är fantastiskt bra…
    Dags att hyra filmen igen känner jag, det var ett tag sedan nu…

    Förresten – long time no see! Längesen, längesen jag var in här. Men nu har jag hittat tillbaka!

    Må så gott!

    / Catrine.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *