Så flög han ur boet…

on

Nu på morgonen så flyttade min son, mitt äldsta barn, hemifrån och det känns så ledsamt. Visst är det dags att han skaffar eget, han är ju så pass gammal, och han har en flickvän som han flyttar ihop med. Men ändå… Första barnet, första barnet som flyttar. Det kommer att bli så tomt! Det är ingen flytt på smått vis heller, han flyttar 50 mil härifrån så det är ju inte nästgårds. Jag saknar honom, hans skratt, våra bråk, och när vi blir vänner igen för vi är så lika han och jag. Faktum är att han är inte bara min son, han är också en riktig god vän. Trots allt så är jag stolt. Jag tycker att jag har lyckats som mamma. Han är mycket omtänksam, har bra kontroll över sitt liv, är ärlig och tar ansvar. Han har kunnat tagit hand om sin tvätt sedan han var 12 år, diskat, lagat mat, städat och kommer att kunna ta sina kliv hemifrån utan några svårigheter (får vi hoppas i alla fall). Varför känner jag då sådan sorg? Inte vill jag ha honom drällande runt mig i flera år, tvärtom, han är mogen för att flytta och han SKA ut och pröva sina vingar. Jag tror att jag känner så här för att en ny fas har trätt in i mitt liv. Sedan är det så definitivt. Mitt äldsta barn, min förstfödde, mitt älskade barn. Tänk – han har fått en egen familj… =)

Liknande poster:

2 Comments Add yours

  1. Monica says:

    Usch & fy – visst är det jobbigt. Min äldsta stacka iväg till Oslo för något år sedan och det kändes hemskt. Nu har jag börjat vänja mig och ser fram emot de gånger hon kommer hem och hälsar på.

    Man vet ju så väl att det är så livet ser ut och som du säger vill man inte ha “ungarna” runt benen heeela livet – men knepigt är det i alla fall då det blir dax.

    Grabben har jag kvar hemma, men inte så länge till det heller tror jag.

    ….visst går man in i en ny fas som förälder – men det är faktiskt inte helt fel det heller 😉

  2. leila says:

    hej. Jag är snart i samma sits. Min äldsta är 17 och planerar att flytta när han är 19 år och dit är det ju bara 2 år. Jag vet att han kommer klara sig bra, han påminner om din som då det gäller det praktiska. Men jag hoppas han håller sig närmare mig än 50 mil 🙂 sen har jag ju två till, en som är 15 och en som är 8 så det dröjer nog ett tag innan jag blir helt utan barn hemma men det kommer att kännas så konstigt den dagen den första flyttar men samtidigt så lite skönt . Vi har dom hos oss och lär dom att flyga sen när det är dags så flyger de ur boet. kram på dig /leila

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *