Att lämna credit, är det så svårt?

Som jag har skrivit i biografin för kaxigt.com så har jag pysslat med hemsidor och gränssnitt en längre tid. Mina första guider i bland annat html, xhtml, och css sträcker sig långt tillbaka i tiden – ja till och med innan detta millennium. På vägen fram till domännamnet kaxigt.com har siten bland annat haft namnen Fokus, säkerligen finns det kanske några som minns detta, och från och med 2003 fastnade jag för namnet kaxig. Tyvärr var namnet kaxig inte ledigt när jag skaffade egen domän så det fick bli kaxigt istället. I och med att jag skaffade domänen så började jag på allvar att marknadsföra kaxigt.com med sina webbguider och resultatet lät inte vänta på sig. Fler och fler hittade hit, och fler och fler fick upp ögonen för mina guider om web standards och varför web standard är bra, även om det knorrades rätt friskt om det i början.

tackGenom åren har mina guider varit till glädje för många, speciellt i xhtml och css. De flesta har dock tackat eller på något annat sätt visat sin uppskattning, och det är alltid trevligt. Men så finns det andra som “läser in” vissa av mina webbguider för att sedan skriva om och lägga ut dom som om de vore deras egna. Och det är inte ok! Jag tycker mig ha varit generös genom åren då jag har ställt upp och i princip besvarat alla mail som jag har fått. I den mån jag har kunnat hjälpa så har jag gjort det, i annat fall har jag lotsat personen vidare till andra siter där hjälp kan ges. Något jag däremot inte alls ställer upp på är att med jämna mellanrum få höra att jag kopierar (vissa) guider från en annan, i viss mån mer känd, site. Det är snarare tvärtom!

För några år sedan fick jag ett mail av personen som äger denna site. Det var inget otrevligt mail. Vår konversation var öppen utan några som helst konstigheter. Faktum är att denne person erkände att mina guider i xhtml/css och web standards varit till stor hjälp när denne skulle skriva sina egna guider i ämnet. Naturligtvis blev jag glad. Mindre glad blev jag när det efter ett tag började att droppa in otrevliga mail om att jag skulle vara en copycat eftersom jag hade “stulit” sitens guider. Inget kunde vara mer fel då mina redan låg ute på nätet! Trots att jag skickade flera mail till ägaren om saken så brydde sig ingen om att besvara dessa. Och OM nu personen som äger siten givit mig credit, som sig bör eftersom mina guider delvis varit mallar för dennes guider, så hade jag kanske sluppit dessa trista mail. Men nej – det finns inte en tillstymmelse till credit, inte ens ett omnämnande. Däremot finns andra personer länkade, en del av dessa är vänner till mig och ligger som länk på mina sidor. Framförallt är en specifik länk mycket uppenbar. Det är sådant här som får mig att fundera över hur människor egentligen är funtade. Kanske att alla mail var ett försök att få mig att lägga ned kaxigt.com, vad vet jag? Ett är i alla fall säkert – kaxigt.com kommer att finnas kvar, och eftersom jag ofta skriver om web standards och xhtml så är också min ambition att föregå med gott exempel när det gäller min layout.

TACK för ordet!

edit: 25/4-09 Jag hittade följande inlägg hos Lars Gunthers bloggsida. Lars Gunther kallar sig också för IT-pastorn och han jobbar med utveckling och undervisning inom datorteknik och webbutveckling, med fokus på användbarhet, god praxis,tillgänglighet och säkerhet. Läs om hans erfarenheter ute på webben.

Den svenska scenen
Länge har webbdesignskolans, Annika Tigers och Jonaswebbs artiklar varit en källa till kunskap. Men nu är deras artiklar om just hemsidessnickrande föråldrade. Photoshoptips och andra saker som de lär ut kan säkert vara bra, men skall du lära dig HTML- och CSS-kodning, gå någon annanstans!

Jag mejlade de ansvariga för dessa tre sajter med synpunkter på vad de lär ut. Webbdesignskolan svarade inte. Jonas på jonaswebb höll med mig, men beklagade att han inte har haft tid att uppdatera sidorna. Han vill göra ett ansiktslyft på hela sin sajt. Annika Tiger tyckte att hennes kurs dög som nybörjarkurs. Jag menar att hon lär ut fel saker också till nybörjare.

Uppdatering 2005-01-17: jonasweb är numera uppdaterad och han skiljer ut HTML 3.2 från 4.0, samt har en bra sektion om XML och XHTML. Way to go, Jonas! Webdesignskolan däremot la utan mitt medgivande med mig i sin adresslista för utskick av sitt nyhetsbrev, men har inte trots upprepade kontakter kommenterat min kritik. Bottenbetyg.

Det finns svenska bloggar som fattat läget. Kaxigt.com är en sådan. Där hittar man i skrivande stund mycket enkla introduktioner till kodning, för den rena nybörjaren. xhtml.nu är en annan blogg för den som vill hålla sig uppdaterad på svenska. Ytterligare bra exempel är Martin Janner och Tommy Olsson. Läs hela artikeln.

Liknande poster:

4 Comments Add yours

  1. svenne says:

    Dina guider är suveräna och när jag får tid att göra en sida till mig själv så kommer en av de första länkarna gå till din sida. Skulle aldrig få för mig att att kopiera någon annans innehåll på en sida och säga att det är mitt arbete, utan det är rena kodsnuttar jag pratar om. Jag är för lat för ens skriva . Jag öppnar nästan vilken sida som helst på nätet och klipper och klistrar istället. Jag fortsätter väl ett tag till på samma sätt tills jag hittar min stil och med hjälp av din sida, så är jag snart där.

  2. svenne says:

    Men var går gränsen?
    Jag är inte speciellt bra på att koda och tycker det är tråkigt.

    En gång skrev jag en helt egen xhtml, css och asp kod men med tiden så har jag plockat kod här och var, ibland mer och ibland bara en tagg. Kikat på hur andra strukturerat upp sin kod och härmat osv.

    Numera består mina mallar till 90% av stulet material från säkert hundratals olika källor. En hel del kod kommer från sådana här siter (mkt bra site) men skulle jag lämna cred för varje site jag stulit ifrån så skulle mina hemsidor bli fyllda av creds, för att inte säga endast fyllda med creds.

    Var går gränsen? Jag skulle ju kunna skriva av mina mallar och knacka dem igen, för hand (inte klipp och klistra) men gör detta koderna mer mina?

    Jag är ingen inspiratör utan ger föreningar, folk och en del små företag som har helt groteskt fula hemsidor, lite snyggare och lite bättre hemsidor och det helt gratis.

    Nästan gratis, ibland får jag provköra en cykel, ibland en ask med choklad och till och med en 50 lapp eller så.

    Det hör till god netikett att man anger källan varifrån man hämtar sitt alster. Sedan får man givetvis inte driva detta in i absurdum. Öppna koder och ren htmlkod är en sak, men om jag lägger ned stort arbete på mina guider så anser jag inte att det är rätt att kopiera dessa, inte ens att kopiera och modifiera, i syfte för att låta påskina att det är en egna guider. Det finns en upphovsrätt för hur jag skriver och vad jag använder i mina alster!
  3. Mimo says:

    Well done! 😉

  4. joacim says:

    Lena, jag kan bara hålla med dig! Hur e vissa människor funtade. Jag har oxå stulit saker, iaf i efterhand kan man ju förstå det varit så.
    Inte för att glänsa utan för att ta lärdom och plocka ner och försöka förstå dessa fina koder.

    Iaf, ligger du som länk från mig och inte den stora icke validerade populära sajten!

    Keep up your valuable work…

    Joakim, det är skillnad mellan att stjäla, skriva om och utge sig vara upphovsman mot att fragmentera koder för att lära sig att förstå dem, en så kallad “trial and error learning”. Jag tror inte det finns många som inte har tagit ned koder för att sedan i lugn och ro granska dessa, testa runt, och sedan förstått principen i uppbyggnaden. Problemet är om man tar ned något från nätet utan att ange varifrån man hämtat det för att sedan låta påskina att man gör anspråk på materialet. Själva HTML är iofs inte copyrightskyddat på så vis att man inte kan använda samma sorts koder, de är ju standardiserade. Det är däremot hur man sätter ihop och använder dessa som problem kan uppstå. Steget därifrån till att använda andras material och skriva om det för att låta påskina att det är man själv som har skrivit ligger däremot väldigt nära att stjäla. TACK för att du länkar till mig – det gör mig glad, jag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *