Anna Wahlgren – självutnämnd supermorsa?

barnaboken Det pågår en häxjakt mot Anna Wahlgren – denna niobarnsmor som skrev Barnaboken i början på 1980-talet. Barnhälsovårdsöverläkaren i Skåne varnar sina kollegor för Wahlgrens metoder. Det är fruktansvärda råd. Risken är att barnet skadar sig rent fysiskt, säger hon.

För en månad sedan vaknade debatten om Anna Wahlgrens metoder på nätforumet Familjeliv. Framför allt var det ett filmklipp på Youtube som visar det Anna Wahlgren kallar för ”tryckpressen” som fick läsarna att reagera. Och de får medhåll av barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson som varnar för att metoderna kan ge barnen skador, bland annat liknande dem som uppstår vid Shaken Baby Syndrome. Det ligger väldigt nära barnmisshandel. Det är i vilket fall en allvarlig kränkning av barnet, säger Lars H Gustafsson – De får hålla på och tjafsa bäst de vill, var Anna Wahlgrens enda kommentar till kritiken. [Aftonbladet 28/5-09] Filmklippet plockades tydligen bort snabbt, men vissa frågor är ändå relevanta – hur rimliga är egentligen hennes råd och varför kan vi föräldrar inte lita på vår egen förmåga? På vilket vis kan hennes metoder påverka barnen i framtiden?

Vi behöver inte vara kognitionsvetare för veta att trauman i mycket unga år kan sätta sina spår i individens själsliv vid äldre åldrar. Jag har följt debatten och det finns några aspekter som genast slår igenom; de som främst förespråkar Annas metoder är, liksom Anna, uppenbarligen födda under 1940-talet (man kan se ålder i nickname), många som ser Barnaboken som en Bibel är generationen som är födda av just dessa 40-talister. Utan att vara ironisk eller klentrogen, men syns inte sambandet?

De som absolut inte tycker om Annas råd är ofta män och kvinnor födda under 1930-talet, och en och annan som faktiskt också är född under 1920-talet. BRA att även dessa deltar i debatten så den nyanseras! Sedan har vi generationen 1950- med början av 1960-talet som opponerar sig mot Anna. Givetvis vill jag inte generalisera detta eller dra några strikta gränser, emellertid så märks dessa grupperingar alldeles för tydligt för att enbart vara en slump. Annas syn på barnuppfostran är i många stycken överensstämmande och lika progressiv som 40-talisternas syn på samhället var under 1960 och 1970-talet. Hon är ett barn av dess tid, och det återspeglas också i hennes bok. Att det dessutom saknas en gnutta ödmjukhet stod alldeles klart när hon bemötte kritiken med de får hålla på och tjafsa bäst de vill.

Men det är “nya tider nu”. Kunskapen har tagit ett rejält kliv framåt sedan Annas första upplaga av Barnaboken utkom. Vi vet idag mer om kropp och själ, vi vet också mer om hur samspelet kropp och själ påverkar barn. Många medicinska frågetecken håller dessutom på att rätas ut – jag tänker bland annat på plötslig spädbarnsdöd. Idag vet man också att de unga som är självdestruktiva och får diagnosen borderline – emotionell instabil personlighetsstörning – ofta är födda med en ökad sårbarhet! Den emotionella dysregleringen tros uppkomma då en emotionellt sårbar individ utsätts för en invaliderande miljö (biosociala teorin). barnaEn invaliderande miljö är när man inte tar hänsyn till barnets behov vare sig fysiskt, psykiskt, emotionellt, eller mänskligt – oavsett om barnet kan tala för sig eller ej. Man invaliderar en individ när man negligerar dennas känslor – därför måste vi i denna diskussion också fråga oss om Anna verkligen ser spädbarnet som en egen individ eller om det är en “liten människa” som ska “formas” av de vuxna och att detta därför berättigar hennes starkt kritiserade metoder. Är man ingen individ som ska respekteras ifall man inte kan tala för sig? Personligen tror jag att det här har att göra med på vilket vis vi betraktar våra barn.

Eftersom man aldrig kan veta om barnet har en medfödd sårbarhet förrän det kommer upp i högre åldrar, redan runt 11 år är inte otänkbart, så bör man närma sig Annas metoder med ett kritiskt förhållningssätt. Skulle man handla annorlunda om man visste? Fundera över detta!

Jag upplever att hennes bakomliggande syfte med metoderna egentligen är riktade mot frukten som föräldrarna ska skörda – det ska vara så lite arbete som möjligt att ha barn, av den anledningen ska de börja hårddrillas redan som spädbarn. Jag vill se den vuxen som inte skulle protestera om denne blev utsatt för Annas metoder.

Varför litar vi inte då på vår egen förmåga och kapacitet?
Ett svar kanske är att vi lever inte på samma vis som förr. Vi har inte längre den muntliga traderingen som tidigare följde generation efter generation. I samma takt försvinner kunskapen generationerna emellan och vi söker hjälp på BVC och i litteratur. Det är absolut inget fel. BVC är en guldgruva och det bästa som har hänt Sverige i föräldra- barnväg. Bra litteratur finns det också. Däremot menar jag att någonstans på vägen mellan dåtid och nutid så har det hänt något. Det tycks vara som så att vi inte längre vågar lita på vår intuition. Vi måste ha svar svart på vitt för att tro på något. Självklart ställer detta till problem om man som förälder är osäker. Och att bli förälder förändrar livet, inte tu tal om den saken!

Innan jag slutar så ska jag kopiera en textmassa och jag vill varna läsarna för innehållet. Jag tycker att beskrivningen av problemet skildrar hur rädd man kan vara som förälder ifall man är osäker, jag vill samtidigt passa på att skicka en känga till de råd som ges – tagna ur Anna Wahlgrens bok Barnaboken. Fundera över begreppen “pangramsa”, “fjädra”, “marginalkvart” och så vidare och ställ er sedan frågan vad dessa har att göra med barnet som inte mår bra – i själva verket handlar om hur man ska göra för att föräldern ska må bra.

Saxat ur Anna Wahlgrens föräldraforum

Jag har en 10.5 månaders pojke som sovit sina 12 timmar sedan han var halvåret. Nu har han börjat vakna 1,5 timme för tidigt med bajsblöja i tre veckors tid. Vi har varit konsekventa och inte tagit upp tidigare än marginalkvarten. Vi har avvaktat och ramsat efter ett tag. Ingen förändring. Efter att jag läst en del trådar här har vi infört pangramsan sedan två nätter. Fortsätter skrika, men vi har ju å andra sidan precis börjat med detta. Dock har vi ett annat problem som får min attityd att vackla. Varje morgon numera vaknar han med väldigt mycket bajs i blöjan. Nästan som diarré och stora mängder, så mycket att det är kladdigt på pyamas, täcke, lakan etc.

Enligt AW (ska här läsas som Anna Wahlgren – min uppmaning) vaknar man ju inte för att man bajsat utan bajsar för att man vaknat. Kanske är det så, men i alla fall finns bajset ganska direkt efter uppvaket. Jag vet ju att man inte ska ta upp barnet annat än om man ska till akuten. Därför har vi låtit honom ha sin bajsblöja och tänkt att på natten händer ingenting.

Sedan började han få vätskande sår i stjärten pga att han legat i bajset, så då började jag byta i sängen, för att sedan solfjädra och ramsa mig ut. Ingen bättring. Såret blev fortsatt värre. Nu har såren blivit så illa att det kommer ut blod ur dem. Därför bröt jag i morse mot “reglerna” och tog faktiskt upp honom, så att jag kunde rengöra direkt och lufta stjärten. Alltså bröt jag natten en timme för tidigt i morse. Jag gjorde morgon och startade dagen. Första gången, men jag ansåg det nödvändigt för att få ordning på såren innnan det blir värre. Nu är han naken hela dagen för att lufta stjärten. För att jag inte ska tappa attityden och blir otydlig och fråga honom om det är bra, så behöver jag er coachning för hur jag ska agera framöver. I natt ställer man ju dessutom fram klockan, så kanske vettigt att göra något ihop med det?

Hur ska jag göra med bajset?
Hur ska jag göra med sovitderna, justera?
Hur ska jag bemöta uppvaken?

Källa [http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19349]

Är det någon mer än jag som bokstavligen tappar hakan????
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Liknande poster:

10 Comments Add yours

  1. Lisa Svensson says:

    Den här debatten har varit så underlig. Vanligtvis tycker jag att den allmänne svensken brukar uppvisa en relativt god förmåga att se skillnader mellan individer och grupper. Alla muslimer är inte extrema islamistiska terrorister och alla kristna är inte anhängare av Livets Ord. Men när det gäller AW och de som tycker att en del av hennes idéer kring barnuppfostran kan vara ganska bra blir samtliga dömda efter någon hemsk barnmisshandlare, som låter sin bebis ligga kvar i sängen med bajs i blöjan.
    Tidigare kunde jag när ämnet kom på tal lugnt tala om att jag har läst och tyckt om AW, och tillämpat en del av hennes idéer i min barnuppfostran. Det här var visserligen innan jag såg den hemska filmen där en tant (AW?) bankar en bebis i rumpan med knuten näve och filmen där en tant (AW?) drar en vagn så att bebisen som ligger i den absolut måste ha fått “shaken baby”. Fruktansvärt!
    De teorier och metoder som finns beskrivna i Barnaboken är dock delvis rätt kloka.
    I teorin är jag för samsovning. I praktiken får jag tyvärr inte en blund i ögonen, när jag tillämpar den. Kanske gör det mig till en katastrofal mamma. Kanske är det inte riktigt så illa. Men AW´s metoder handlar inte i första hand om nätterna. AW´s barnaboken handlar om att med stort hjärta och bondförnuft leda sitt barn in i livet. Ge det stabilitet, trygghet, kärlek och tillhörighet.
    Naturligtvis ska detta ske under AWs “devis”: “Glöm aldrig att du är ditt barns allra bästa vän.”
    När AW kom ut med sin bok, var läkarnas ordination till mammorna att låta sina bebisar vänta fyra timmar mellan amningarna!!! AW var radikal för att hon var “för snäll” mot bebisarna. AW förespråkar nämligen fri amning, de första månaderna. I den här debatten handlar det mycket om SHN – dvs sova hela natten. Läkarnas ordination nu är att om mamman nu nödvändigtvis måste sova om natten (Gustavsson menar att detta fenomen att mammorna måste sova om natten hör ihop med deras önskan att hänga på facebook på dagarna… hur han får ihop det vetisjutton…men det är iaf så han skriver) låta bebis skrika fem minuter ensam innan man går in, tröstar, låter bebis skrika fem minuter till ensam osv. Tycker det är en lika fruktansvärd metod som reglerad amning. AW´s metod (om vi nu bortser från de där hemska filmerna och fokuserar på vad som står i Barnaboken) menar att OM mamman vill lära sitt barn att sova på natten ska hon första natten gå in till bebis så snart denne vaknar, lägga sin hand på bebis rygg och säga en ramsa/sjunga tills bebis blir lugn. Mina bebisar har alla blivit helt lugna så fort jag lagt min hand på dem. Ibland har de protesterar ett par minuter (aldrig mer än två) Och då har jag naturligtvis lagt den där lugnt, mjukt och smekande! (Helt sjukt att man ska behöva berätta detta!!!) Första natten har de vaknat sina sex-sju gånger varje natt. Andra natten bara två – tre gånger. Och tredje natten har de sovit omkring tio till tolv timmar. Naturligtvis har de fortsatt att vakna om de blivit för varma, kalla, törstiga, fått ont pga tandsprickning etc. Och naturligtvis har jag gått in till dem och hjälpt dem. Allt enligt devisen “Du är din bebis allra bästa vän.”. Innan jag slutat ge bebisarna mat om nätterna har jag sett till att deras dagar innhåller lagom med sömn, mat, möte ansikte mot ansikte, stimulans i lekrummet och med andra bebisar liksom gemenskap med övriga i familjen. Självklart!!! Och självklart har jag strukturerat upp mina dagar, så att de hela tiden möter bebis behov, men även ger utrymmer för mina andra familjemedlemmar.
    Vad gäller att jag har låtit mina bebisar sova på mage har jag gjort det med stora våndor. Naturligtvis. Och med andningslarm. Mestadels på grund av att:
    1. på mage kan saliv, snuva etc rinna ut lättare
    2. på mage kan gas (pruttar) lättare komma ut, vilket innebär att de inte får lika mkt ont i magen
    3. de pga fostervattensröreler har vaknat och blivit ledsna för att de har slagit sig själva i ansiktet

    Och vad gäller att skapa “produkter”… Om man vill tala i sådana termer, så självklart, vill jag skapa en god produkt av mina barn. Jag vill att de ska bli självständiga, trygga och ha förmåga att säga ifrån när något är fel. Vem vill inte det?
    Nej, ärligt talat.
    Alla AW anhängare är inte onda.

    1. Lena says:

      Hej!
      Först vill jag bemöta dig med att jag aldrig skriver att Anna Wahlgrens anhängare är onda! Diskussionen i mitt inlägg handlar dels om att varför föräldrar idag inte vågar lita på sin egen förmåga och kapacitet, dels för jag en diskussion om varför det kan vara så. I fotspåren av det resonemanget tar jag upp vilka konsekvenser som kan uppstå utifrån råden många “förståsigpåare” ger.

      JA – det är AW själv i filmen som drar vagnen och pressar ned barnets huvud. Eftersom hon var snabb med att plocka bort filmsnutten från YouTube finns det skäl att anta att hon inte står för sina metoden om de hamnar i blåsväder.

      En annan nonchalant och generell förklaring hon ger, som jag reagerar på, är att strunta i barn om de fastnar på olika ställen. Hon menar att har barnet lyckats med konststycket att ta sig dit så kan de också ta sig därifrån. Hon exemplifierar förvisso detta med när benen fastnar mellan spjälorna i spjälsängen. Men faktum kvarstår, om det nu råkar vara huvudet som har fastnat, ska man fortfarande lita på att barnet kan ta sig loss eftersom det lyckades att pressa in huvudet? Vad mera är, om vi fortsätter med spjälsängshistorian, ett barn som känner att den sitter fast (avsett var) och inte kommer loss råkar lätt i panik. Följden kan här bli att den vrider och sparkar på benet som fastnat för att komma loss, med mjukdelsskador eller benbrott som resultat.

      Ska vi följa hennes råd kan man ju fråga sig om vi även ska strunta i om ett barn lyckas krångla sig in i ett “barnsäkrat” utrymme – ett rör till exempel – eftersom barnet uppenbarligen lyckats att ta sig in på egen hand. Eller ska vi sila mygg och svälja kameler beroende på var och i vad barnet har fastnat? I så fall har man inte barnets bästa för ögonen utan då graderar man som förälder hur mycket rädsla och panik barnet ska behöva uppleva och känna innan man väljer att skrida till handling.

      Därmed kommer vi in på min andra diskussion om vissa barns medfödda sårbarhet. Forskning ger oss nya vetenskaplig rön – exempelvis barns medfödda sårbarhet. Jag menar att AW visar en tydlig arrogans och hybris i korrelat med vad man vet idag. Därav att jag varken upplever henne som ödmjuk eller förtroendegivande. Visst kan det vara så att hon har råd som är bra – men dessa är inte ristade i sten även om hon gärna vill ge sken av detta. Det får man inte glömma.

      Vad gäller SHN så sker det när barnet är moget att göra det. Det finns inga riktlinjer för exakt när det ska ske eftersom alla barn är sina egna individer, alla familjer har sina konstruktioner erfarenheter och förutsättningar, och alla situationer är inte likadana även om det till synes verkar så. Däremot kan man generalisera genom parametrar majoriteten av barnen börjar SHN – men även här finns det olika aspekter som spelar in (knappast att sitta på Facebook – ge mig källan till detta utalande!). AW har en lathund som får kritik av flera mammor som menar att det man egentligen lär barnet är att det spelar ingen roll om du gråter för det är ändå ingen som bryr sig.

      Beträffande ammningsfrågan menar AW att rättesnöret är hennes standardmodell:

      • Standardmodellen tillfredsställer det nyfödda barnets samtliga allmänmänskliga behov vid varje mål under dagen och på natten barnets basbehov.
      • Som nyfött räknas ett barn under smekmånaden, fram till och med tredje levnadsveckan, under vilken den såkallade egentliga födelsen inträffar.
      • Dag: fyra stora mål om ca 1,5 tim vardera, följt av 2,5 tim sömn. Rättesnöret för dagsprogrammet är alltså 1,5 – 2,5.

      Kikar vi på hennes råd så är det ju uppenbart att det inte handlar om fri amning (vilket du i din kommentar antyder att hon förespråkar), om så vore kan man inte sätta upp tidsgränser för när barnet ska ammas!

      Varför inte hellre stanna upp och lita på sina egna instinkter? Kvinnan har en uråldrig inbyggd kraft vad gäller graviditet, förlossning, amning och barn, eftersom vi är skapade för att klara detta. Vad har egentligen hänt som gör att vi slutar följa den instinkten?

      Att AW:s metoder och råd i Barnaboken är omstridda och ifrågasatta ser jag som ett tecken på att hennes metoder inte bara kan vara farliga utan också i många fall anses vara förlegade.

      mvh/Lena

  2. Sophia says:

    Anna Wahlgren är personlighetsstörd och gudeskelov är hon ÄNTLIGEN exponerad. Har aldrig fattat hur man kan ta råd från en människa med ett personligt liv & en personlighet som är gräslig! Tack Felicia för att du stoppade detta hemska arv!

    1. Lena says:

      Hej!
      Det är tragiskt att hon är så arrogant och helt befriad från ödmjukhet. Hybris?

  3. monica says:

    Det finns “hur mycket forskning som helst” – enligt Anna Wahlgren – som stödjer hennes tes att barn under 3 år inte ska vistas på dagis utan ska vårdas i hemmet av sin förälder. Där hänvisar hon till “forskning” – dock naturligtvis utan att ange närmare vilken forskning hon menar.

    Men när man påpekar att forskning – faktiskt – visar att ryggläge istället för att sova på magen är förknippad med lägre spädbarnsdödlighet – ja DÅ plötsligt är inte forskningsresultat vatten värda längre. Då kan man INTE lita på forskning utan då måste man istället lita på Anna Wahlgrens personliga åsikt om saken.

    Anna Wahlgren hänvisar hela tiden till sin stora erfarenhet på området. Och de “hundratals” barn hon personligen har “hjälpt” med olika problem. Men när Lars H Gustavsson som själv är 8 barns pappa OCH barnläkare OCH BEVISLIGEN har behandlat hundratals barn under årens lopp – ja DÅ vet läkarkåren inte något i ämnet utan läkarkåren är vilseledd och läkare ska man inte lita på. De skriver bara narkotika till våra barn..

    Det blir omöjligt att lita på en människa på agerar på det här sättet. Helt oavsett att hon säkerligen har också en del helt vettiga tankar i sitt förvirrade huvud.

    Hon exempelvis på fullaste allvar hävdar att hon INTE har märkt att hennes barn skulle ha behövt tid för att vänja sig vid de olika skilsmässor som de gick igenom. Lika lite märkte hon att barnen skulle ha behövt tid för att anpassa sig till en ny pappakandidat och till de nya syskon. Nej. HENNES barn är det undantaget som bekräftar statistiken. Eller kan det möjligtvis vara så att Anna Wahlgren inte märker sånt som hon själv inte vill se?

    För mig är det inte svårt att se att ens egen unge upprepar sin mammas beteende när hon skaffar fler barn med olika pappor och skiljer sig stup i kvarten. Men för Anna är detta inte tecken på något annat än möjligtvis en slump 😉

    1. Lena says:

      Du har naturligtvis rätt! Det sorgliga i historien är att hon så desperat försöker klamra sig kvar som självutnämnd “supermorsa”. Med tiden kommer hon kanske inse att hennes tid är förbi. Det blåser nya vindar, andra än på 1970-talet. Jag tycker det om möjligt är mer sorgligt att så många tar henne på allvar. Visst – vi ska inte förneka att det säkert finns bra tips med tanke på hennes erfarenhet. Men A är så otroligt arrogant och maktlysten! Vill hon tro att hon är förmer än läkarkåren och dagens nya rön så får hon väl tro det, faran ligger i att så många lyssnar på hennes dåliga råd. Jag har väl aldrig hört på maken att man inte ska ta upp ett nedbajsat spädbarn bara för att det ska lära sig att hålla tiden! Trams – det är vad det är och endast till för att föräldrarna inte ska behöva slita med sina barn mer än precis nödvändigt. Så var vindarna på 70-talet.

      Tack för din kommentar =)

  4. Mimmi says:

    Hur seriöst låter detta:
    “Sunda förnuftet, all erfarenhet och säkert också all möjlig forskning[…]” (Källa annawahlgren.com) Om du ska dyvla på föräldrar din hemmasnickrade metod kanske du bör ta dig lite tid och verkligen läsa in dig på vad forskning säger om små barns utveckling inte bara anta. Att du har nio egna barn räcker tyvärr inte som bas för att bilda någon egen slags vetenskaplig teori. Jag ser många exempel i mitt arbete på hur föräldrar i dagens samhälle inte vågar lita till sin egen intuition, utan tror att svaren alltid finns hos någon expert. Gissa vad som glöms bort, föräldrarna är experterna på just sitt barn!

    Allt AW påstår är förstås inte helt kontroversiellt t ex som att små barn behöver sova, äta etc. men det kan nog de flesta föräldrar räkna ut helt själva. Det läskiga är om de råd som är självklara leder till att föräldrar även följer de råd som faktiskt helt strider mot barnkonventionen, t ex som beskrivet ovan att låta ditt barn sova vidare med bajsig blöja trots att det bidrar till skador på barnet:
    “[…]inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” (Källa Artikel 37, Barnkonventionen)

    Så AW, ta en natts sömn i dina egna exkrementer och fundera över din barnsyn!

    1. Lena says:

      Bra kommenterat!

  5. Sanjassi says:

    Ajaj. Det där var det mest brutala jag hört på länge. Blödande sår i stjärten pågrund av att barnet legat i sitt bajs låter som en infektion påväg att hända.

    Var den mamman för lättledd? Borde hon insett att när barnet tvingas sova i sin avföring så har det gått överstyr?
    Kanske det. Men hon vill ju sitt barns bästa och då lyssnar hon på en auktoritet hon litar på. Anna Wahlgren…

    Det finns bättre auktoriteter – på BVC.
  6. Matttias says:

    Vissa skall ju inte ha barn!!!

    Snacka om att vara tafatt. Man blir ju bara förbannad!

    Jag tycker att det är sorgligt, det är sorgligt för att hon inte får det stöd hon behöver i sin närmiljö. Förr i tiden så fanns det “kloka gummor” och generationer av kvinnor att lära sig av. Fanns de inte i hushållet så nog fanns det hos grannen. Idag är samhället så individualiserat (på både gott och ont) att den naturliga kontakten med varandra (också över generationerna) i princip försvunnit. Med det försvann också mången visdom och praktisk klokhet. DET är sorgligt….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *