Änglar och Demoner

Änglar och Demoner Jag var på premiären i onsdags och såg Änglar och Demoner. En i mitt tycke bra mycket bättre film är daVinci-koden men precis som i den filmen så förekommer det även faktafel i Änglar och Demoner. “Robert Langdon, Harvard professor i religiös symbolik, upptäcker bevis på att det legendariska hemliga sällskapet Illuminati fortfarande är vid liv och på gång att ännu en gång hota sin urgamla mytomspunna fiende – den katolska kyrkan“. Men kriget mellan den katolska kyrkan och Illuminati är dock en bluff. Religionsdocenten Per Beskow berättar varför Änglar och Demoner erövrar världen: “Dan Brown är ett utmärkt exempel på hur en skicklig författare kan få sina hugskott tagna på fullt allvar. Illuminaterna spelar idag rollen som en av de vanligaste konspirationsteorierna i USA. Illuminaternas avoghet mot Vatikanen beror enligt Brown på en månghundraårig kamp mellan den katolska kyrkan och vetenskapen, men det stämmer inte med fakta“. Personligen är jag benägen att hålla med. I mina studier till religionsvetare har jag både läst teologi som religionshistoria (också religiös symbollära) , och jag reagerade lika förundrat på daVincikoden som jag nu gör på denna film.

Varför då reagera, det är ju bara en film?
Jag håller även med om detta. Men faran som alltid uppstår är om man just använder etablerade rörelser, institutioner, eller andra mindre verksamma organisationer i filmatiseringar eller böcker som ett uttryck för en fiktiv intrig och sedan försöker spegla dessa till att vara något som de inte är. En skicklig författare, med en lika skicklig filmproducent, plus en massa reklam förstås, kan i princip få ett fiktivt innehåll med reella inslag att verka så trovärdigt att det kan tas som en sanning. Det är jag rädd för. Annars var filmen spännande, inte alls lika mörk (bildligt talat) som den föregående, och med fler kända skådespelare. Det finns en klart häftig effekt i filmen, dock tänker jag inte berätta vilken eftersom jag utgår från att alla mina besökare inte har sett filmen.

Kan man ta filmen som den är, en fiktiv historia där författaren har modifierat fakta kring vissa delar för att skapa spänning, då är det inga problem. Frågan är om alla verkligen kan det? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Liknande poster:

One Comment Add yours

  1. Marléne says:

    Jag tycker ändå att det är rätt spännande och se dessa filmer som tar med lite historia och religion i handlingen. Synd bara att man vet att det mesta inte stämmer. Annars hade det varit kul att känna att man lärde sig någonting samtidigt som man kollade på filmen. Var den sevärd för övrigt då? 🙂

    Hej, ja det var den. Men inte lika spännande som boken. Kanske att jag jämför för mycket med boken, det blir ju sällan lika bra på film.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *